28 lördag Jan 2012
Posted in ...
Det här fruntimret är lite ombytligt som ju de flesta av er redan vet och nu vill hon tillbaka till Blogger igen. Hoppas att ni orkar hänga med i svängarna och hänger på, för från och med idag hittar ni mig här istället:
27 fredag Jan 2012
Posted in ...
Etiketter
Söta och rara Erika med sin fina blogg “minagladadagar” har skänkt mig en award. Det värmer lite i fruntimmershjärtat det måste jag erkänna. Nu tror jag också att det är tänkt som så att jag ska skicka vidare denna fina awarden, och som vanligt har jag lite svårt för att välja ut vilka det ska bli av alla fina bloggar jag besöker. Men det måste i vilket fall göras så nu får den här awarden vandra iväg till de fem som senast kommenterat här inne hos “Fruntimmerslivet”. Och det blir alltså…
* trumvirvel *
24 tisdag Jan 2012
Posted in ...
Etiketter
Skönt att vara tillbaka i jobb och vardag igen för det kostar på att vara borta i några dagar och komma helt ifrån sina rutiner. Hemskt att det ska behöva vara så egentligen men jag vet ju att både min knopp och kropp mår bäst av det rutiga så jag försöker att gilla läget, för det mesta i alla fall.
I torsdags tog jag tåget hem till mamma och fick några riktigt lugna och sköna dagar tillsammans med henne innan det var dags att bege sig vidare till dotterns stad på lördagen där övriga familjen mötte upp. Efter det blev det desto mer tryck kan jag ju säga och det fattas väl bara annat i och för sig när man ska fira dotterns födelsedag ihop med ett härligt gäng på Hard Rock Café. Tiden gick väldigt fort och vips så var klockan ganska mycket. När det sedan blev tal om att det skulle dras vidare till nattclub kände i alla fall jag att där gick min gräns. Mannen kände inte riktigt samma gräns men fick allt snällt följa med fruntimret sitt till hotellet, då fick faktiskt ungdomarna klara sig själva. Säng-sova-sova-sova nästan tjöt det i huvudet på mig, eller om det kanske bara var tinnitusen efter den höga ljudvolymen på restaurangen som spelade mig ett spratt.
Nu har jag varit hemma i några dagar, haft lite värk både här och där, och det hade jag ju räknat med. Jag kan även konstatera att det helt klart varit värt det. Imorgon ska sonens födelsedag firas men det blir nog under lite lugnare former då. Hoppas jag…
23 måndag Jan 2012
Posted in ...
Etiketter
Till en person i min närhet som betyder så oerhört mycket för mig vill jag bara säga några ord just nu. Jag vet inte om du läser det här, vet inte ens om du vet att den här bloggen finns. Egentligen är det inte mina ord utan jag har tagit dem från en sorts psalm (tror jag åtminstone att det är), men de stämmer så bra med det jag vill säga dig:
Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Så är det bara…
21 lördag Jan 2012
Posted in ...
Igår åkte min mamma och jag iväg för att se vart deras nya hus ska byggas. Jag har väl känt en viss oro för att de ska ta på sig så mycket jobb med att bygga nytt och flytta, och när jag såg tomten med den gamla stugan på, som visserligen ska rivas, då blev jag väl inte direkt mindre orolig det måste jag erkänna. Det här kommer inte att bli lätt tänkte jag.
Men så promenerade vi iväg ett par hundra meter bort från tomten och hamnade här. Nu förstår jag dom precis…
19 torsdag Jan 2012
Posted in Mobilen
Etiketter
Sitter på pendeln på väg hem till lilla mamma. Vi får väl se om jag får någon tid över till att låna hennes dator något. Annars så hörs vi när vi hörs…
19 torsdag Jan 2012
Posted in ...
Etiketter
Vi bor i en småstad i ett radhusområde och sedan vi flyttade hit för nio år sedan har här skett ett generationsskifte kan man väl säga. Precis framför vårt hus ligger lekplatsen och gården där barnen tryggt kan springa omkring och leka och vi har har haft förmånen att följa deras uppväxt genom åren. En av dem är Måns, en härligt spontan kille. Det ska hända saker hela tiden och ganska ofta är det lite turbulens runt omkring honom, men det är absolut inget ont i honom. Det är det väl inte i några barn, men Måns har den där speciella glimten i ögonen. Jag gillar honom. Därför blev jag ganska paff tidigare i veckan när jag kom ut genom min grind och mötte honom som inte borde vara hemma vid den tidpunkten på dagen. Han såg nästan vild ut och jag kände att jag inte bara kunde ignorera det och gå min väg så jag frågade vad som hade hänt. Han stod alldeles tyst en stund och alla känslor syntes utanpå honom. Vad som hänt fick jag aldrig reda på och han hade inte långt kvar till tårar så istället för att börja gråta skrek han istället upprört.
“Jag har rymt från skolan och det är den där jävla horans fel”. Sedan sprang han mot sitt hus och försvann in i det.
Jag stod kvar och tittade efter honom. Axel, tre år, som också befann sig på gården tittade storögt på mig och upprepade nickande och allvarligt vad Måns skrikit.
“Den där ävla orans fel”.
Först blev jag nästan full i skratt åt situationen men fick skärpa till mig för Axels skull. Sedan kände jag att jag kanske borde reagera och gå efter Måns och tala med honom. Men eftersom jag visste att mamman var hemma så hoppades jag att hon skulle trösta honom och ta den diskussionen om språkbruk istället. Om han nu vågade uttrycka sig så inför henne.
Igår kom Måns lite försiktigt fram till mig när jag var på väg hem. Jag såg på honom att han ville prata och jag saktade ner mina steg. Han gick tyst med händerna djupt nedstuckna i byxfickorna bredvid mig, sedan började han trevande.
“Du kanske undrar varför jag var så arg”, sa han.
“Ja, lite undrar jag”, svarade jag utan att fortsätta fråga honom vidare.
“Jo, du förstår”, fortsatte han, “det var en tjej som var dum mot mig och puttade in mig i en vägg”.
“Mhm, det var ju inte så bra”, sa jag.
“Nej”, sa han. Och så blev det tyst igen och jag var framme vid min grind. Öppnade den och gick in och stängde den efter mig. Lutade mig sedan mot den och försökte se lika allvarlig ut som Måns gjorde. Han gav ju mig ett förtroende nu men samtidigt så var det upp till honom att förklara sig utan min hjälp. Han sparkade till en sten så att den rullade iväg och suckade sedan och tittade upp på mig igen.
“Fast det finns ju faktiskt ingen anledning och säga sådana där fula saker som jag gjorde”, sa han, och sprack sedan upp i ett leende.
Det där typiska Månsleendet som jag brukar vara van vid.
18 onsdag Jan 2012
Posted in ...
Etiketter
Hipp Hipp Hurra
Lilla Hilda fyller 26 år idag!
Det är alltså tjugosex år sedan idag som jag födde henne och jag kommer ihåg det som om det vore igår. Förlossningen som jag innan varit så rädd för, som istället blev ett fantastiskt minne för livet. Hur den lilla varelsen lades på mitt bröst och hur vi direkt synkades ihop. Jag ville inte släppa henne för en sekund men var tvungen att lämna henne ifrån mig till personalen som ville väga och mäta henne. 3910 gram vägde hon och mätte hela 51 cm från det lilla perfekta huvudet som var täckt av en svart liten kalufs till de så bedårande söta små tårna. Lyckan av att ha fött henne gjorde att man glömde bort all smärta man genomlidit innan hon äntligen kom ut.
Sedan skulle även moderkakan komma ut vilket den inte alls ville.
Barnmorskan tog saken i egna händer kan man väl säga, tog spjärn med ena foten mot förlossningsstolen och drog, drog så att hon drog sönder mig inuti. Läkare tillkallades och jag försvann i ett töcken. Allt blev totalt kaos med stor blodförlust och en skräckupplevelse för pappan. Men det är historia nu…
17 tisdag Jan 2012
Posted in ...
Etiketter
Igår ringde dottern mig när hon var på väg hem från jobbet ganska sent, frågade om hon väckte mig men jag ljög och sa att det inte var någon fara. Hon riktigt kvittrade och berättade om saker på jobbet och om kompisar och om hennes planer inför helgen. Det känns bra för en mamma att få sådana samtal emellanåt, jag längtar så efter henne men vet att vi kommer att ses till helgen igen då vi ska åka och hälsa på henne. På sin hemväg passerar hon alltid en park och där händer det en hel del konstiga saker, det rör sig lite skumma typer omkring där kan man säga, och just igår när vi talades vid så gick hon förbi den där parken. Plötsligt hör jag hur hon drar in ett djupt andetag och tystnar. Jag blir genast på min vakt och frågar vad det är, jag nästan skriker ut min fråga. Hon viskar att hon precis går förbi en man som står och onanerar mot henne.
Vad gör man då som mamma? Tar på sig Superdräkten och flyger dit och nitar den jäveln? Det borde ju vara det enda rätta. Men tyvärr fungerar det ju inte så i verkligheten. Det enda jag kan göra är att sitta där med luren mot örat och prata med henne hela vägen hem. Han följde inte efter henne och det gick andra människor lite längre bort. Jag vågade ändå inte andas ut förrän hon kommit in i sin lägenhet. Jag tror att jag blev mer ängslig än vad hon blev. Jag är nästan tjugo mil bort och blir så förbannad så att jag nästan skulle kunna sätta mig i bilen och åka till henne direkt, försvara henne, skydda henne från allt ont. Lejoninnan i mig vaknar verkligen till liv. Fast egentligen vet jag att dottern är fullt kapabel att ta hand om sig själv och mycket bättre på att hantera vissa situationer än vad jag själv är. Men ändå.
Vad fan är det för fel på vissa män egentligen? Vad tror dom att dom kan uppnå med sitt beteende? Är det makt eller vanmakt som driver dom? Sedan försöker jag att tänka som så att de här sjuka människorna någon gång också varit små och oskyldiga barn som haft en mamma som älskat dem, hoppas jag. Eller är det det dom inte haft…
16 måndag Jan 2012
Posted in ...
Etiketter
I fredagskväll lade jag upp ett par gummihandskar och lite olika sorters mirakeltrasor för att städa badrummet där på övervåningen. Visste väl att det skulle komma lite andra saker emellan men jag tänkte att när det blir en liten tid över då kommer det att ske, någon gång under helgen. Jag skulle ju bara…
Ja, ni kan ju själva se vad innehållsrik min helg varit:
Trasorna ligger fortfarande så fint där uppe på byrån och nu sitter jag här och funderar på vad det var som gjorde att jag inte hann. Jag har ju i stort sett inte gjort mycket mer än att ätit och druckit. Fast visst, det tar ju mycket tid för mig att äta, att tugga maten och sedan försöka att svälja den. Nåväl, idag är det måndag, idag ska det baske mig städas däruppe.
Ingen mat blir det förrän det är gjort…
